SKÅNSKA DAGBLADET 30 maj 2011

Anders Åhlin har absolut gehör, något en del kallar en välsignelse, andra en förbannelse. Foto: Håkan Jacobsson

Har varit tjugo år
framför storbandet

Av Håkan Jacobsson 
 

I tjugo år har Anders Åhlin lett Amiralens storband, som spelar i Harry Arnolds anda. Sitt tredje decennium med orkestern har han inlett med förberedelser inför sommarens och höstens konserter.

– Det är ett hedersuppdrag, säger han om hur han kände det när han blev tillfrågad att ta över ledningen för storbandet 1991, sedan dess dåvarande ledare Stig Frölander blivit sjuk.
– Det första jag fick göra var att ta hand om deras 20-årsjubileumskonsert.
Nu har han hunnit med 40-årsjubileet också.
– Jag kände ju många av musikerna i Amiralens storband innan. Det hände att jag hoppade in som vikarie på saxofon.


 

När storbandet bildades 1971 var det för att ta vara på andan i den orkester som Harry Arnold ledde på dansstället Amiralen, vid Folkets park i Malmö.
– De som började var i mångt och mycket sådana som spelat med Harry Arnold i början på 50-talet. Nu är det en kvar, Bengt Jeppsson på första sax.
Anders Åhlin själv var inte med på Harry Arnolds 50-tal. Då bodde han ännu i Gislaved, där han växte upp. Att hans mamma var pianolärare och hans far var duktig sångare hjälpte säkert till för att väcka hans musikintresse. Dessutom:
– Gislaved var en av föregångskommunerna när det gäller kommunal musikskola. Jag tror att jag är det förste ur den musikskolan som tog musiken som yrke.
Där fanns också en livaktig orkesterförening.


 

Till en början var det fiol och klassisk musik som gällde för Anders Åhlin, men snart började han med saxofon och jazz också, och så småningom även tvärflöjt.
I Gislaved fanns därtill gymnastikföreningen Vigör. Anders Åhlin började med gymnastik när han var 8 år och nådde så småningom svensk elitnivå. Men han blev tvungen att välja:
– I och med att jag spelade violin blev jag ganska stel i händerna.
Så han gav upp räck och barr och ringar för att satsa på musiken. Han begav sig till Malmö.
Här hade släkten redan satt musikaliska spår.
– Morfar var kapellmästare på Moriskan och ledde cirkusorkestern på Hipp och han hade en promenadorkester på Baltiska utställningen 1914.

Anders Åhlin gick på musikkonservatoriet, föregångare till Malmö musikhögskola. Det höll till i Einar Hansens stora villa på Fridhem. 1965-1969 studerade han till violinpedagog och gehörspedagog.
Efter examen frilansade han i fyra år. Spelade mycket på Stadsteatern och på showkrogen Kronprinsen. Sedan dess har publiken sett och hört honom i mängder av radio- och tv-program, i egenskap av saxofonist, speciellt i Lasse Holmquists program.
Speciellt har han kommit att ägna sig åt cirkus- och varietémusik. För ett par år sedan fick statyetten Charlie av Cirkusakademin för sin insatser för cirkusmusiken.
– Jag har arrangerat musik till Cirkus Maximum sedan 1988.
Det är inte så att han är med på tältturnén, utan han repeterar in musiken med orkestern innan den drar iväg.
– Det handlar om allt från att komponera till att arrangera musik som artisterna själva har valt.
Ofta har artisterna inspelad musik med sig, men till exempel på Cirkus Maximum slår ledningen valt om traditionen med levande musik. Då får Anders Åhlin skriva över musiken så att den passar för cirkusorkestern.
– Ibland är det komfortabelt, ibland ganska svåra uppgifter.

Cirkus Maximum är för övrigt långt ifrån den enda cirkusen han arbetat för. Han har varit arrangör och kapellmästare hos Cirkus Scott, Brazil Jack och Merano, liksom i François Bronetts kungliga galacirkusar.
På 1990 talet var Anders Åhlin engagerad på Nöjesteatern i Malmö, mestadels som dirigent.
Och så höll vi på att glömma att berätta att han hade ett fast heltidsjobb också, hur han nu hade tid till det.
I 35 år var han lärare på Musikhögskolan i Malmö, i gehör (han har absolut gehör) och musikproduktion.
– I början på 80-talet startade vi en av Sveriges första utbildningar för musikproducenter. Den drev jag i 25 år. Jag tror att vi utexaminerade drygt 90 stycken under den tiden.
Nu är han pensionerad från den tjänsten, men fortsätter alltså att göra cirkusmusik.
Och med Amiralens storband.
– Vi uppträder tolv, femton gånger om året.

40-årsfirandet – och han eget 20-årsjubileum – är avklarat och nu håller han på att förbereda sommarens och höstens begivenheter.
Till exempel spelar storbanden vid Harry Arnoldsällskapets arrangemang i Pildammsteatern i Malmö i början av augusti.
Senare samma månad blir det två radioinspelade konserter i Hamburg och i mitten på september blir det två konserter till Östen Warnerbrings minne på Johannamuseet utanför Skurup.
När han har tid över tillbringar han gärna den i huset i Frösakull utanför Halmstad, där hans fru Gunnel kommer ifrån.
– Hon var och dansade på hotell Svea i Halmstad när jag var där och spelade.

Startsida