1971……….
…alltså för snart 50 år sedan, bildades Amiralens Storband. Harry Arnold och Leif Uvemark, som hade hållit storbandstraditionens fana högt under flera decennier på legendariska danspalatset Amiralen i Malmö, hade sökt nya jaktmarker. Harry försvann redan under 50-talet till Stockholm, inte minst för att han fick uppdraget att ta hand om kapellmästarskapet för det så kallade Radiobandet. Och Leif sökte så småningom lyckan i Tyskland, bland annat som förstetrumpetare i James Lasts berömda orkester.
Men den stolta Amiralen-traditionen fick naturligtvis inte bara upphöra. Följaktligen kallade den driftige och alltid lika ambitiöse pianisten Stig Frölander samman några av de musiker som ingått i Arnolds och Uvemarks orkestrar en dag i maj i nådens år 1971, samma år som Harry Arnold tyvärr gick ur tiden endast 50 år gammal. Stig föreslog att man skulle bilda ett storband som kunde håll liv i, och vidareutveckla, den musik som så länge hade älskats av Amiralen-publiken. Man träffades således i Frölanders herrmodeaffärs lager under Kronprinsen och beslutade på stående fot att försöka bilda en orkester i Harry Arnolds och Leif Uvemarks anda. Tord Alemo fick i uppdrag att skaffa fram ”rätt” saxofonister, Olle Nilsson skulle samla ihop ett fint brass och Stig åtog sig att rekrytera ett bra komp. Att man förfogade över en riktigt fin trumslagare visste man redan, eftersom Elon Arenhill, som också deltog i det där mötet och som under flera år skött farthållningen i Harry Arnolds orkester, var en av de mest entusiastiska förespråkarna för etableringen av det som kom att bli Amiralens Storband.
Amiralens Storband leddes av den mångbegåvade och synnerligen driftige Stig Frölander under de första och mycket lyckosamma 20 åren. Han kom också att stå för åtskilliga av orkesterns fina arrangemang och transkriptioner och kom sällan till en repetition utan minst ett par nya låtar för bandet att ta sig an. Många – för att inte säga de flesta – av dem är fullständigt tidlösa och finns fortfarande kvar på repertoaren.
Dessvärre avled Stig 1991 efter en tids sjukdom. Han efterträddes som repetitör och orkesterledare av multiinstrumentalisten, men kanske mest av allt saxofonisten, Anders Åhlin. Eftersom Anders också var en synnerligen respekterad lärare vid Musikhögskolan i Malmö och ofta anlitades som kapellmästare av Sveriges Radio och Sveriges Television, blev han en idealisk efterträdare till Frölander. Anders var kvar på sin post fram till 2018, då han – till följd av en hörselskada – tvingades att ”kasta in handduken”.
Sedan dess fungerar för det mesta synnerligen populäre Mårten Lundgren – arrangör, kompositör och Arne Domnérus favorittrumpetare – som repetitör för Amiralens Storband. Mårten är också en av vårt lands, och även Danmarks, mest efterfrågade studiomusiker och har dykt upp i massor av celebra sammanhang genom åren. Han finns på skiva med bland andra Povel Ramel och Monica Zetterlund och han har varit medlem av Danska Radions Big Band och Bohuslän Big Band, Stockholm Jazz Orchestra. För at nu inte tala om Monday Night Big Band. Dessutom har han gjort tre egna, kritikerrosade skivalbum.
Amiralens Storband består idag, liksom under alla tidigare år, av 17 man plus två sångsolister, Rosa Rydberg och Petri Soikkeli. Och repertoaren är till stor del densamma som den var under Stig Frölanders tid, inklusive en rejäl portion arrangemang signerade Harry Arnold. Fast en hel del nytt har naturligtvis tillkommit också under årens lopp. I den stora lådan med noter ligger numera bortåt sexhundra utmärkta arrangemang, färdiga att dammas av när lusten faller på. Och faktum är att två medlemmar i dagens upplaga av Amiralens Storband var med redan från början. Från starten för nära nog ett halvt sekel sedan alltså: trumpetaren Bertil Palm och saxofonisten Sigge Goldman.